Hur gick det sen för Gina …. ?

Vi träffades idag. Hade hoppats att hon fått ihop till resan. Barnen längtar efter mamma. Mamma längtar efter barnen. Bussen som tar närmre två dygn avgår från Malmö klockan tre på natten till julafton. Kostar trettonhundra enkel resa. Det mesta saknas.

Gina jobbar heltid i Malmö. Försörjer sina tre barn och deras farfar i Rumänien. Pappa dog plötsligt och oväntat i fjor. Vi firar inte jul som här, -säger Gina. Barnen väntar sig inte presenter. Vi ser fram emot att vara tillsammans, ha mat på bordet och gå till pappas grav tillsammans.

Resan måste bokas och betalas i morgon onsdag för att hon skall få plats på sista bussen för i år. Hon misströstade om möjligheten att komma hem tills oväntat ett lån blev lösningen.

Gina är mycket tacksam för den hjälp hon fått och får, -om det faller sig lätt och inte besvärar så

swisha gärna 0764421008

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det är trettio är sedan vi körde norrut, den 13 dec /Lucia/

Det har gått trettio år sedan vi lämnade ModerJord och Skåne för att köra norrut. Det var just denna dagen, luciadagen, som vi kom iväg. Egentligen hade vi nog tänkt att komma vidare under sommaren eller i alla fall under sensommaren. Vi hade det funktionellt och bra på ModerJord-kollektivet. Jobbade med våra vagnar och fordon. Målade och snickrade. Det hann alltså bli december innan vi var klara. Nästan klara, för in i det sista hade vi problem med bakljuset på sista vagnen och jag minns att det var kallt om fingrarna medan jag letade efter felet. Som vanligt handlade det om överslag, eller dålig jordkontakt, någonstans på vägen från dragfordonet och bak. Vi hade kommit så långt att gula sovvagnen var kopplad bakom elefantbussen, den kallades så för den hade en stor elefant på sidorna, reklam för Gagiva, ett italienskt motorcykelmärke. Salongsvagnen och packvagnen var kopplade bakom den röda dragbilen, en Scania av äldre modell. Vi stod nere på gårdsplanen och försökte få ordning på ljuset. Långa ekipaget först och bussen där bakom. Bettan och barnen höll värmen i bussen. Calle var nog sex och Elin fyra. Amanda var bara nio månader.

När jag fått ordning på ljuset hade Amanda blivit ammad och somnat. De andra barnen tog det lugnt i stora sängen för att inte väcka henne. Klockan var nog sex när vi kom iväg. I alla fall hade det varit mörkt en stund. Det började regna. Hårda små droppar som efterhand övergick i snö. Trots halka kom vi upp för backen fram till riksvägen. När jag svängde ut där upptäckte jag i bakspegeln att skorstenen stack ut från sidan på packvagnen. Vi hade en kamin där som vi bara använde ibland och då monterade vi skorstenen som fick sticka ut genom sidan där vi tog bort ett fönster och i stället satte en plåt med ett hål i rätt storlek för skorstensröret. Jag gick de tjugofyra meterna från dragbilen till bakersta vagnens dörr. Steg in och plockade ner skorstenen. Nu hade de små dropparna förändrats till stora snöflingor.