Har blivit påmind om hur sällan jag gjort något på bloggen. Upprättade ju denna platsen för att jag ofta tycker att jag har något att säga. Jag tycker – alltså finns jag till ….. nä det är inte så det banbrytande påstående Cogito-Ergo Sum skall uttydas. Nu har jag i flera dagar funderat på vad jag har att skriva för att bekräfta min existens och motivera meningen med att kombinera bokstäver till ord, utan att komma till resultat. Letade bland mina bilder utan att fina inspiration. Dom handlar om det gångna året. Har bara ett fåtal bilder från det nya året enligt den gregorianska tideräkningen. Egentligen ger jag inte mycket för den. Påve Gregorios bestämde år 1582 (om jag minns rätt) att nu skulle hela världen använda hans kalender. Överallt där hans soldater tog sig fram var det den som gällde annars åkte huvudet av enligt vanlig kristen sed. Där försvann alla lokala kalendrar som ofta var mer exakta än den vi nu är hänvisade till. Vi måste ta till ett skottår vart fjärde år för att det inte skall halta alldeles. Oavsett Gregorius påfund så följde vi gammal hednisk sed och firade det nya solåret. Vet ingen bättre plats för detta än Ale stenar i sydöstra Skåne. Den astronomiska kalendern visade rätt igen. Just bakom akterstenen steg solen upp på årets första dag. Så mycket visste man för nästan tretusen år sen i Skåne. Och för väldigt mycket längre sen på andra håll. Människans så kallade förhistoriska tid är gömd i mörker. Att det finns pyramider i Bosnien, -vem har hört talas om dem? Jag vet att första träffen man får om man söker på wikipedia renlärigt säger att dom inte finns. Men eftersom jag själv varit där och tittat efter, gått i de kilometerlånga gångarna under dem, som man sedan tio år tillbaka håller på att gräva ut, så tror jag mer på vad jag sett än vad de som skall lära oss den passande historien vill få oss att tro. Jag tror maktens män och de som inser värdet av en lättledd befolkning inte gillar tanken på att vi skall fatta att det funnits högkulturer långt innan vad vår tideräkning kan räkna till. Vi bör ses som skapelsens krona och våra ledare som de visaste i flocken. Turligt nog krackelerar den uppfattningen allt mera nu. Men det förefaller vara en bit kvar innan folket fattar att dom vill och förstår bättre än dem som lever av deras krig och strävan.

Solårets första dag möttes i mycket stark vind på höjden där man ser 360 grader kring sig. Hälften hav och hälften land. Kalenderårets första dag var i isande vind vid dånande hav. Också det en naturupplevelse att minnas. När jag tänker eld kan jag se den praktfulla elden som vi tände på årets sista dag framför mig. När jag tänker vatten ser jag det skummande havet och minns dess dån. När jag tänker jord så minns jag det gröna gräset inom stencirkeln som trots midvinter var mjukt och lent. Vinden minns jag tydligt från både land och hav, dånande kraftfullt slitande i kläderna. Andra mer subtila element finner jag i stillhet.    Nytt solvarv påbörjat igen.