Utanför museet i Malmö står en av de vita bussar som efter senaste s.k. världskriget transporterade överlevande från förintelselägren i krigets Tyskland till det neutrala Sverige där fred rådde. En högtalarröst upprepar hela dagarna en text om vad som skedde. Sverige har sen krigets slut gjort stor affär av sin goda gärning. Vi har lärt om de vita bussarna genom skolan, media och i historieböcker. För att ha lite fakta bakom mig så googlade jag på Vita Bussar och fann att historien inte är så fullständigt vacker som jag lärt. Avsikten var att rädda hem en del Skandinaver. Villkoret ställdes då att bussarna först skulle tömma ett läger för att där skulle bli plats för att ta emot Skandinaver från olika läger som alltså skulle få åka med bussarna till räddningen. Röda Korsets bussar började alltså med att transportera fängslade från ett läger till ett annat där en säker död väntade. Men visst fick dom sen rädda fler än vad dom transporterade till döden. Min avsikt med att berätta om Vita Bussarna var att ställa den så kallat behjärtansvärda insatsen i förhållande till flygtransporterna av afghaner till en ganska säker död eller i alla fall en säker misär i landet som dom anses höra hemma i även om dom aldrig förut varit där. Det är visserligen inte Röda Korset som står för dom nu aktuella transporterna men det är våra skattefinansierade myndigheter som agerar. Som en parallell till den nu aktuella utvisningen av ungdomar till Afghanistan kom jag att tänka på baltutlämningen, den skedde också efter andra världskrigets slut. Skamligt och föga ärorikt lämnade Sverige ut, åt Sovjetunionen, mer än 2000 balter och tyskar som efter att de flytt till Sverige hållits internerade här. Många tycker att det är tragiskt skamligt hur landet behandlar dem som med livet som insats och under svåra förhållande lyckats undfly de krig där vi medverkar på olika sätt, både med soldater och vapen. Men när man tittar på vår historia och våra politikers handlande så är det varken nytt eller förvånande. Det finns mycket skamligt under ytan, även om man efter bästa förmåga vill marknadsföra oss som hedervärda och moraliskt högstående.