Jag gillar att stå på den lilla ”verandan” som sticker ut under dörren i vagnens gavel. Där är precis tillräckligt med plats för att stå eller sitta. Tänkte länge att något sådant vore bra att ha men det tog många år innan vi byggde den.

Väldiga mängder snö har töat bort på kort tid. Nu är marken svart. Månen, som snart är full, lyser svagt genom diset. Jag lyssnar till vinden. Svarta stammar står mot himlen och deras glesa grena svänger sakta. Skogen är mörk. Men jag är inte i vild natur. Mellan mig och skogen står mercabussen och där bredvid hästsläpet med ved och annan uthusförvaring. Lite till höger Ida´s stuga med verandan vänd bort från mig. Till vänster Ronny och Gunilla´s hus som först var två byggbaracker, som sedan blivit inbyggda i vad som blivit ett fint vanligt hus med två våningar. Där lyser det svagt i flera fönster.

Det har blivit fem grader varmt. Som jag står är jag skyddad för vinden. Dagar utan vind hörs vattnets väg över stenarna i ån. Nu hörs vinden vina. En av de första dagarna på det nya solåret.