Det var längesen jag skrev något här. Nu gör jag det nu utan att ha något viktigt att förmedla. Det har det inte handlat om tidigare heller, något viktigt alltså. Men jag har gillat att ha en hemsida och jag trodde, när jag skaffade den, att jag skulle fylla den med allt vad jag tycker och vill dela med mig av. För tycker gör jag om allt och många. Egentligen kunde det räcka att jag tycker om allt men inte om många. Jag har på ett filosofiskt plan insett att värderingar inte är något som man behöver dela med sig av om det inte finns en stark motivation. Det är allt för vanligt att ha åsikter om mycket som man egentligen inte har med att göra. Det kan räcka med vad man tycker om sig själv och ta konsekvenserna därav.

Nu är jag medveten om att jag använt ordet MAN flera gånger. Det är ofint i vissa kretsar men jag tycker det är relevant där jag använder det. Många, särskilt unga rättänkande, skriver och säger istället EN. Det hör tiden till. Om jag förstått det rätt handlar det om att ordet kopplas till könsbegrepp och att det inte passar sig i moderna tiden att vara han eller hon. Nu skall man vara hen och man bör säga EN, ett räknetal. Någonstans läste jag att ordet MAN i den bemärkelse som jag åsyftar här inte har koppling till maskulinum. Ordet har sin rot någon helt annanstans. Jag borde ta reda på hur det förhåller sig och inte bara tro för jag trivs med att använda ordet MAN som jag brukar och kommer nog att fortsätta med det om jag inte blir övertygad om att det är fult och förtryckande eller menat att förhärliga mannen.

Jag gillar att skriva. Livet är och har varit långt och intressant med en hel del udda inslag som i och för sig kunde vara grund till en bra berättelse. Men egentligen så gillar jag helt enkelt bara att låta fingrarna hitta sina tangenter och lätt glida över tangentbordet medan ord bildas. Det är nog den främsta anledningen till jag med välbehag sätter mig att skriva en A4-sida full med bokstäver som tillsammans bildar ord och meningar. Det är inte bara fingerrörelsen som roar mig. Också tanken som kommer före orden fascinerar mig. En gång för ganska länge sedan när jag en längre tid suttit isolerad i ensamcell fann jag ett intressant tillstånd. Om jag avstod från tidningar och meningslös information så kunde jag efter att jag vaknat sätta igång att skriva och i huvudet upprätthålla tre spår samtidigt. Jag var medveten om det jag skrev samtidigt som jag kollade lite bakåt på det jag skrivit, att jag stavat rätt, samtidigt som jag funderade på vad fortsättningen skulle bli. Det var ett effektivt tillstånd för att producera text. Det fungerade bara om jag satte mig att skriva direkt efter uppvaknandet och en enkel frukost. Om jag läste tidning, lyssnade på radio, eller på annat sätt tog in information så var det omöjligt att uppnå det önskade tillståndet. Värst var det om jag hade ägnat uppmärksamhet åt veckotidningar och tittat på bilder av andras liv och personligheter. Då kunde det ta ett par dagar innan jag återfann det önskade tillståndet.

Sen dess har jag respekt för vad jag tar till mig. Utifrån den erfarenheten är det lätt att inse vad till exempel slötittande på meningslösa tv-program betyder för sinnets förmåga att fokusera. Jag tror att människan är dummare i denna så kallat moderna tiden då vi är utsatta för så mycket meningslös information. Jag har tänkt tanken att vi eventuellt bara har en begränsad kapacitet för vår nyfikenhet. I det moderna samhället, där vi från alla håll och ständigt bombarderas med reklam och annan information som egentligen inte betyder något för oss, blir vi så mättade att vi inte har förmåga kvar att vara nyfikna på det som kunde berika oss och föra framåt. Kan det vara så? Är det därför människan lydigt finner sig i att vara styrd av, och acceptera, ledare som tycks sakna förmågan att tänka stort och handla därefter.

Det är helt enkelt kul att låta fingrarna utföra tankarnas gång. Det får räcka som anledning till text av svarta bokstäver mot vit bakgrund.

MAN pron. oböjl. Ordet korresponderar med possessivpron. SIN o. refl.-pron. SIG. Har sin rot i ordet människa enligt etymologiskt lexikon. Jag fortsätter använda ordet MAN i dess egenskap som pronomen.