Man byggde en koja av materialet som fanns på platsen. Gjorde en eldplats, träffades och talades vid. På stadskartan var platsen utmärkt som vatten. Förhållandet till svanen var ömsesidig respekt. På en sådan plats borde vara tillåtet att göra bättre.
Men inte.
Företrädare för Dockan Exploatering AB hade kraft att sätta stopp för tilltaget. Kraftig grävmaskin tog kojan i ett nafs och krossade sedan allt byggmaterial som fanns omkring. Strax därefter kom en kranbil och fyllde platsen med järnbalkar. Några dagar senare var svanen död.
Idag är järnbalkarna borta. Åter ligger platsen som vän av ordning vill ha det. Vems är staden? Om inte folkets, -i så fall varför?
En kommentar till För ungefär ett år sen …