Det har varit både vår sommar och nu höst. Det var en fin vår och sommar. Vi bytte toppackning på traktorn och Jordbandet spelade på flera festivaler. När vi nu är mot slutet av året och har fått ny regering så upprepar sig händelserna från -82 då också en ny regering tillträde, -vi har fått ubåtssensation. Man borde skaffa bättre manusskrivare för det är verkligen en torftig och kostsam historia när manskap båtar och helikoptrar jagar ubåt i skärgården medan media fyller sidor med rysskräck och spekulationer. Förra gången slutade det med att det förmodligen var vännerna från andra sidan Atlanten som ställt upp som statister. Teater för folket.

Det håller inte alla med om, -då hade det inte funkat. Det är som med Ebolagate, också högst aktuellt. Ett biologiskt vapen som skapats och patenterats av USA´s motsvarighet till Folkhälsoinstitutet ungefär (CDC) har förmodligen smittat ett antal personer. Det räcker för att tillsammans med skicklig marknadsföring skapa skräck i stora delar av världen. Helsidor och löpsedlar ropar ut faran. Det påstås hända långt borta. Själva verkligheten har vi inte en aning om. På sociala medier sprids filmer med dramatiska scener där folk iklädda plastpåsar under stor uppmärksamhet och eskort som vid presidentbesök förflyttar något som skall föreställa sjuklingar. Kvällstidningsläsare och följare av public service´s nyhetsförmedling måste så här många rader ner i texten bestämt sig för att skribenten är helt ute och cyklar.

Och visst är han det ibland men råder: ta inte vaccinet som kommer att erbjudas. Men nu är jag ingen doktor så man skall inte ta mig allt för allvarligt. Denna brasklapp för att jag kom att tänka på att man i USA nu anser konspirationsteoretiker för ”low level terrorist”. Ett helt annat ämne som ger lika stora avtryck i folksjälen och på tidningssidorna är EU-migranterna. Romer från i huvudsak Rumänien sitter numera med pappmugg utanför varje butik och i gathörn med förhoppningen om slantar att ta med hem till barnen och för överlevnad under de torftiga förhållande som hemlandet erbjuder. Det har fått hjärtat att vekna hos en del och rasismen att spira hos andra. I Malmö i söder och Umeå i norr finns stora kolonier fattiga som bor i tält under miserabla förhållande. Vintern är i antågande. I Umeå har religiösa grupper och andra med gott hjärta skaffat husvagnar åt en del och man försöker hitta tomter där de kan stå. I Malmö har ungdomar organiserat sig, samlar pengar för inköp av presenningar och hjälper till med uppröjning på ödetomten där ett stort antal tält och underliga konstruktioner ger torftigt skydd åt det femtiotal som har sitt nattläger där. Kraftiga regn vräker omkull tälten och allt och alla är blöta. Ändå tycks detta vara en bättre tillvaro än vad hemlandet erbjuder. Alla är vi med i den Europeiska Unionen. En koloss som kostar och ger direktiv men som inte hittills förmått utjämna den stora klyftan mellan rik och fattig. På så sätt är organisationen en parallell till vårt lilla land där också de rika blir rikare och de fattiga fattigare. Men många solskenshistorier finns det också, och hopp och entusiaster och idealister. Kärlek empati och solidaritet blomstrar i växande grupper. I mångkulturella områden spirar rötter för framtiden, liksom hos många enskilda men som ännu inte hittat fränder och likar, Detta ger dock ringa spår i media. Man tror inte att det skulle sälja lösnummer. Kanske har man ännu inte fattat att imorgon inte kommer att vara som igår, kanske inte ens en fortsättning på det som var. Det är läge för bättre. Både kunskap och resurser finns. Det är upp till oss som lever nu att välja mellan ett civiliserat eller ett barbariskt samhälle.