Vagnen gungar i stormen. Jag gillar det. En del pallar upp sin vagn, husbil eller husvagn när man är framme har jag sett. Det förstår jag inte. Tjusningen med ett mobilt hem är att känna väder och vind, som inatt när regnet piskade mot plåttaket, eller som nu när vagnen gungar samtidigt som jag hör vinden ruska träden i närheten. Det går på några minuter att sätta fyr i spisen och strax efter börjar den termoelektriska fläkten att snurra och sprider värmen till vagnens bortersta hörn. I Palatset, Jordbandets studio på ModerJord, hittade jag en LP-skiva från 1979, Mullvadsoperan. Jag blir rörd av samarbetet och den stora kapacitet vi hade och vad stort vi gjorde. Flera hundra personer var engagerade i teaterprojektet som berättade vår historia fram till ockupationen av kvarteret Mullvaden i Stockholm. Det fanns en stark positiv opposition när polisen stormade efter mer än ett år av självförvaltning i protest mot rivningsplaner. Händer samma idag? Det kan det inte för det är en annan tid, -men samarbetar folk lika starkt och fullt ut som var så vanligt då för längesen. Jag tror man gör det fast det tar sig andra uttryck. Ändå saknar jag de stora frihetliga projekt som så kraftfullt pågick på många håll i vårt land liksom i stora delar av världen. En del av de aktioner som gjordes då skulle slås ner av kravallpolis idag. Imorgon har vi kanske militär på gatorna för att bemöta civil olydnad, till och med utländsk om det förslag som skall behandlas 2016 går igenom. Tiderna förändras. Intressant. Oj vad det gungar i stormen. Jag gillar läget men hoppas på en bättre framtid än den som gårdagens politiker fortsätter.