Jag har överlevt vintern!

Personligen tycker jag inte det var så svårt. Vintrarna har varit, men är inte längre – det de verkar vara för merparten av Sveas befolkningen; ett gissel o nödvändigt ont, för mig. Tvärtom njuter jag också av den mörkare, kallare delen av året som vore den en förutsättning för allt annat som är mer populärt.

Men jag är imponerad av denna lilla frukt, som inuti ett skelett av liksom nervtrådar, fortfarande bär näring och skyddar fröna till nästa blomma. Är det inte vackert i all sin bräckliga finurlighet och styrka? Vart har hon varit hela den bistra vintern för att inte ha trasats sönder? Kanske nästa blomma kan berätta, eller så behöver hon inte det…. vi vet ändå 😉

För några år sedan lyssnade jag på ett anförande av en intressant kvinna som heter Vera Billing under rubriken ”Att leva utan pengar” på Nördcafét på Seved. Hon hade mycket både stort o smått att berätta, du vet sådant där som stannar kvar och som man fortsätter att fundera på efteråt. Hon gav mig ett par nummer av sin egenproducerade tidning ”Fri Jord” och i en av artiklarna där diskuterade hon människans hållning till den materia som per definition producerar allt det vi kommer ifrån, lever av och slutligen blir, i vår kroppsliga inkarnation.

Jorden, myllan, leran, sanden, marken….av någon anledning jämställs den ofta med smuts, bakterier, något lågt och närmast fult. Till och med ordet för människorna som arbetade med  jorden – bönder- blev i vissa sammanhang använt som skällsord och har man jord under naglarna får man banne mig inte skaka tass med vem som helst. Ändå är ingenting av det vi till daglig dax lever av sprunget ur annat än just Jorden. Kläderna vi bär, materialen vi bygger våra hus och vägar av har en direkt koppling till myllan.

Men när så många av oss så sällan kröker ryggen och böjer sig ner mot jorden, känner hennes värme, fukt, rikedom, särdrag, doft, konsistens, och funktion hur kan vi då som mänsklighet på allvar förstå vad den behöver, vad det är vi behöver värna om och samlas runt? De flesta som fattar de viktigaste och största besluten rörande allas vår jord har aldrig ”skitat ner nävarna” och lagar stiftas i sterila konferens rum långt borta från det o de saken berör. Är det kanske därför de är så tandlösa och dumma?

Billing föreslog att vi skulle inkludera jorden, ta in den på fat och ställa mitt på borden istället för, i bästa fall, bara blommor och frukt. Visst hade det väl varit vackert? Kanske kan en direktupplevelse av det som är viktigt påverka även den mest tillknäppta och verklighetsfrånvarande makthavare? Om vi nu inte ändrar ordningen och tar tag i saken själva?!

Det sägs att bara147 företag sätter agendan och styr vår kapitalistiska konsumtionsstyrda värld. Så det kanske inte behöver vara så svårt?

Här är mina jord-fat i vår solen.

Rebella