I mitten av månaden passerade jag en stad där många får sin försörjning genom att tillverka krigsmaterial som dödar andra. Liken hamnar långt borta. I Indien står fortfarande namnet Bofors för korruption och mutor.

Över bron och vidare norrut blir landskapet norrländskt. Isen ligger ännu tjock över Umeälven när jag kör genom staden. Längre norrut viker jag av mot väster och ser solen gå ner.

Landet är långt i nordsydlig sträckning. Det blir allt vitare omkring mig allteftersom jag kommer längre norrut. Utsikten från mitt fönster är trolskt vacker då den växlar mellan dimmor och klar sikt.                         Passerade en vägskylt som påminde mig om att det är bra och gynnsamt att förundras. Längs vägen söderut försvann snön i höjd med Gävle även om jag sen kunde se en del vita fläckar i den orörda skogen långt sydligare.

Åter i Malmö knoppar träden. I ett tak ser jag tolv trianglar i en hexagon och ikosaedern som vi en gång byggde på Sevedstorg har man flyttat till en nyanlagd odling i utkanten av området. Även här skall det växa klängerväxter längs dess väggar. I kungsparken är marken blå helt nära där min cykel står.