Åtta dagar in på det nya året vill jag hitta något att skriva så att bloggen synes ganska aktuell. Helst hitta en passande bild också.

Nytt för mig är att jag lämnat det sociala forum som så fräckt behandlar all info de kan komma över såsom lönar dem bäst. Istället vill jag prova med seen.is som har sina servrar placerade på Island men ägs av en amerikan som jag visserligen hört en del illa om. En annan site där jag etablerat mig är diaspora. Den vet jag inget om mer än det lilla jag förstått medan jag mödosamt bekantar mig med den. Att ha lämnat det sociala forum som jag nyttjat i flera år, där många av mina vänner går att finna, är en ny erfarenhet. Plötsligt behöver jag meddela mig med mejl och jag får även mejl från dem som nu inte hittar mig där jag brukar vara. Telefonens ”short message service” har också blivit flitigare använd.

Träffade en vän på vägen hit till biblioteket som nyss varit i Moskva. Sjuttonhundra kronor tur och retur med SAS. Det lät intressant. Fantastisk så nära omvärlden är för dem som ser sig om efter den. Själv har jag stannat i stan länge nu, dock med komplementet landet där vår gamla cirkusvagn står. Det har gått två säsonger utan att jag jobbat med någon turné. Det har alltså inte blivit promenad i Haparanda Umeå eller Linköping. Inget boende på hotellen i landets städer och inget bygg och riv på de vackra gamla teatrarna i Sverige. Jag gillade det professionella samarbete som uppstår i turnerande gruppen när man hållit på ett tag, liksom den vänskap och ömsesidiga respekt som utvecklas längs tiden och vägen. Men jag har inget att invända mot det vardagsliv som är. Det skulle i så fall vara att jag borde vara lite mer disciplinerad även om det inte finns yttre faktorer som tvingar. Dagarna är korta under vinterhalvåret och när jag går till sängs långt efter midnatt så blir det även sena morgnar. Ibland är det inte många timmar kvar innan mörkret fallet. För många år sedan när vi drev nyhetsbyrå i Stockholm och var helt fria att välja våra arbetstider under dygnet så lärde jag att det ofta har gått tolv timmar från det att man slutat jobba tills man är igång med något igen. Detta om man låter allt ske i behagligt takt utan att snegla på klockan. Jag har upptäckt att samma förhållande råder nu. Att ta hand om sig själv, sova äta och göra de kroppsövningar man trivs med tar halva dygnet, sen har man resten kvar för verksamhet. Det är bra. Att vi nu har passerat midvintersolståndet och att dagarna långsamt men säkert blir längre dag för dag är också bra. Det mesta är bra. Kunde varit bättre om inte empatifattiga psykopater och andra ensidigt begåvade styrde över lydiga undersåtar här och annorstädes. Alltså återstår en del att göra.