Trädet

Det var i slutet av artonhundratalet, närmare bestämt artonhundranittiosju, som ett litet frö från en ask hade vuxit en bit ovan jord strax bortom kvarnen i Forshult, nära Tollarp i Skåne. Dit kom traktens bönder med sin säd för att få den mald. Om det var dåligt väder fick hästarna komma in i stallet strax bredvid kvarnen. Då som nu flöt Vramsån förbi bakom kvarnen och en del av dess vatten leddes in till en damm varifrån vattnet rann in under kvarnen och fick hjulen att snurra. Mjölnaren och hans familj hade sin bostad i det lilla huset på andra sidan gårdsplanen.

IMG_5556

Till det yttre ser det nästan likadant ut idag. Men den späda asken har vuxit i etthundranitton år och blivit mycket stor och kraftig. Ända tills i vintras stod den stolt i den lilla skogen, omgiven av både äldre och yngre träd. Den var alldeles frisk på alla sätt men troligen hade marken blivit mycket mjuk och blöt, så när en av höstens stormar härjade vilt föll det stora trädet.

img466

Någon gång på femtiotalet så var det inte längre lönsamt att driva kvarnen och den fick stå still. Vattnet forsade fortfarande förbi men hjulen snurrade inte. På tidigt sjuttiotal kom kollektivet Moder Jord till gården och snart snurrade åter hjulen och många slags produkter förädlades i kvarnen. Det var charmigt och imponerande med alla hjul som var hopkopplade med remmar och på så sätt fick maskinerna att röra sig men det  vimg471ar också ett bedövande dån och mycket som kunde krångla och gå fel. Maskinerna fick egna små elmotorer. Några år senare kopplades kvarnens turbin ihop med en stor generator, nu producerar kvarnen grön el. Stallet där böndernas hästar fått komma in vid dåligt väder förändrades till att först bli bostad åt en del av kollektivisterna och senare fram till nutid fungerar det som studio åt musikgruppen Jordbandet. Mellan kvarnen och skogen har ett vagns-samhälle både vuxit fram och senare krympt samman. Det var en tid när kollektivet bestod av femtio personer som bodde och var verksamma på gården. Idag är man ett tiotal.

Den fallna asken har kapats till tvåmeterslängder som med traktor körs ut ur skogen när nu marken blivit hård av frosten. Under kommande vår och sommar kommer den att sågas och huggas upp till bitar lagom stora att stoppa i kaminerna på gården. I hundranitton år, det har vi räknat på ringarna, har den kastat skugga och varit hem åt fåglar och andra skogens små och större djur. Nu är den på väg mot vedboden för att sedan ge värme under kommande vintrar. Dess syskon och medträd i skogen fortsätter att växa tills dom någon gång i framtiden skall gå liknande öde till mötes. Om världen fortsätter att vara sig lik kommer en del av dem helt säkert också att värma kommande generationer på gården vid kvarnen utmed Vramsån.

IMG_5668

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s