Alla dagar är inte lika vackra, några är vackrare än andra. Det finns stunder då jag önskar att jag kan ta till mig upplevelsen och minnas den just som jag upplever den. Kanske minnas solskensvärmen en mörk vinterdag då allt är grått, fötterna kalla och humöret dämpat. Häromdagen vid Vramsån kände jag solen värma samtidigt som vattnets porl över stenarna dominerade ljudbilden. Trots att det var helt vindstilla föll ett och annat löv sakta från de höga träden. Singlade mot vattenytan där det fångades upp och fördes bort. Ett tecken på att sommaren närmar sig sitt slut, men ännu händer varma vackra dagar för den som är där de kan upplevas.

På Ribersborgs Kallbadhus i Malmö är bastun het och vattnet i Öresund 16 grader. En härlig kombination.

I Skånes bokskogar sitter löven kvar på träden. Vresbokar lär vara den sort som kom först efter istiden innan de raka höga träden tog över. Ännu finns små bestånd av dessa fantasieggande träd. Skogen luktar mogen. Jag skuggade mina ögon för solen då jag hörde ljudet av stora fåglar. Mycket högt på himlen såg jag flera streck på väg söderut. Solen har värmt från klarblå himmel. Det vore synd att missa behaget hos en dag som denna. Det är inte alla förunnat, men för tusenfalt fler än de som gör det, är det möjligt.

Samtidigt ber EU-migranter om slantar i sin mugg och flyktingar från krigshärjade länder kommer till vårt välstånd och överflöd. Många engagerar sig till stöd. Andra förfäras och upplever det som hot och rädsla. Världen förändras. Det är bra. Många civilisationer har redan stigit upp och fallit. Om människan inte heller denna gång höjt sig över girighet dumhet och underdånig lydnad så är också vår civilisation i fritt fall mot undergång. Det är en intressant tid att leva i. Må vi inse att vi är dem vi väntat på, bättre och kunnigare finns ej att hoppas på. Nu är det upp till oss. Häftigt läge!