Gubbsnack. Alltså det syns ju att jag är gammal. Har varit här på klotet i många år. Vi är alla olika, så du som gillar att ha uppfattningen att jorden är platt hoppas jag inte tar illa upp för jag kallade stället där livet är för klotet. Skit samma. Vad jag vill komma till är att jag levt så länge att jag minns ett Sverige som jag var stolt över. Det har aldrig varit min grej att vara stolt över ett land eller fira Svenska flaggans dag och sånt men när jag liftade i Europa och sa att jag var svensk så var det ok. Folk hade inget emot svenskar. Inte jag heller även om jag inte tänkte så mycket på det på den tiden. Det kändes bara juste och som ett privilegium att ha blivit född i ett neutralt land som var respekterat i världen. Sverige var känt för en hel del bra. Det dåliga undanhölls. Att vi var halvnazister under kriget var inget man låtsades om sen den tiden var förbi. Det blev inte bara kanoner av stålet. Svenska kullager skiftnycklar och många andra uppfinningar gjorde oss både rika och respekterade. Men framför allt var vi fredliga. Alltså det var den allmänna uppfattningen. Att diskreta familjer gjorde stora vinster på andras död talade man inte om. Det var säkert mycket skit under ytan men ovan ytan var det både vackert och hoppfullt. Att skaffa jobb och bostad var inget stort problem även om man inte varit bäst i klassen. Om man hade andra intressen än att lönejobba kunde man välja att bo billigare med lägre standard. Man kunde odla något och åka till torget och sälja. Ingen krävde F-skattesedel, kassa register eller momsredovisning.

Jag hängde med många vänner som valde att skaffa ett ställe på landet och jobba ihop. En del försörjde sig på odling och andra på hantverk eller annat. Man kunde köpa och sälja.

Men det jag ville komma till var att det fanns hopp och framtidstro. Regeringen uppfattades inte som dum eller elak. Framför allt inte dum och inkompetent. Det gick bra för många och vi var många som såg det som självklart att samhället och världen skulle utvecklas till det bättre.

Vi är alla olika och vi var olika då. Det den ena inte vet och kan har någon annan kunskap om. Tillsammans var vi starka i gruppen, i samhället, i världen. Hela världen levde inte under samma gynnsamma förhållande som vi i snälla rika lilla landet Sverige, men det fanns hopp och viljan att stödja och hjälpa där så behövdes. Alltså jag inser att vi var naiva men vi kunde och lyckades med så mycket att det var lätt att se att framtiden bara kunde bli bättre. Sveriges dåvarande oligarker tillverkade kanoner och säkert annat för vinst. Men det talades om fred. Folket ville och trodde på fred. Dagens politiker och lobbyister sket fortfarande i blöjor eller var inte ens påtänkta.

Visserligen skitade vi ner i naturen och utvecklade kemi och annat som var giftigt. Men det fanns hopp och uppmärksamma kloka människor pekade på galenskaperna och föreslog annan väg. Vi är alla olika.

Då, för längesen i landet Sverige fanns tron på en överlevnadsduglig utveckling och en positiv framtid. Problem gick att lösa, det förstod och visste vi.

Så hur i helvete hamnade vi här???